Glada, mjuka moln

Den här klänningmodellen känner jag mig rätt nöjd med faktiskt. Användbar och lite mer åt tröjhållet. Man kan ta på sig tröja och byxor och ändå festa till det lite med mudd-molnklänningen utanpå. Min egen justering av en vanlig ärmlös klänning är alltså själva mudden nedtill.

Strax därefter tillkom ett par muddbyxor till lillasyster också. Velourtyget kommer från JNY Design. Klänningmodellen är från Meedoms Börnetöj 4-7 år.

Byxor, eller... hatt!

Lite halvpösiga muddbyxor till lillasyster. Mörkturkos finspårig manchester. Fungerar även som huvudbonad. Tyget är från Tygpyssling, och mönstret från makrill.

Mössor, mössor...

Systermössor, en vovlo och en olvov (inverterad namnetikett).

Nytt presentkit

En liten present till en liten kille. Hoppas att han gillar turkost. Lilla S verkar trivas som mössmodell, slet inte av sig mössan på säkert 30 sekunder.

Mössa till farbror

Barnens far bär en mössa som givits till barnens fars bror, som har fyllt år. Tvådelad kronmössa är ett koncept jag ska återkomma till känner jag. Här en ganska vågad kombination i militärgrön och duvblått. Det är det som är det fina med att sy själv, man får blanda precis som man vill. Mössan är sydd med muddväv, i brist på enfärgade jerseytyger. Rejäla grejer för skånsk vinter.

Gult och grönt

Klänning är förstås tacksamt att sy eftersom det alltid gillas av stora damen. Det spelar nog inte så stor roll hur den ser ut, egentligen. Själv tycker jag att grönt och gult är glatt och fint.

Vårkänslor i prickjacka

Den här jackan är sydd av ett tyg som jag fick av en givmild vän. Kanske hade hon inte tänkt att det skulle bli en jacka, utan snarare en gardin eller något sådant. Men än är det inte för sent. En liten bit finns kvar. Jackan sydde jag efter ett helt vanligt mönster som jag köpt i en helt vanlig tygaffär. Däremot var det helt klart premiär för mönstersömnad i den här klassen. Och av jacksömnad. Med foder (brunt loppislakan). Huva och insidan av ärmslut fick turkost foder av ett annat skänketyg.

Mössan är sydd av ett par gamla långkalsonger som säkert hade 30 år på nacken. Det här är själva rumpdelen. Benen blev en lång orm stoppad med skumgummi som blev över när vi anpassade en madrass för en gammal barnsäng. Återanvändning är ordet!

En kjol blev två

En loppiskjol som aldrig var lagom blev i somras två barnkjolar istället. Enkelt och smart, om jag får säga det själv. Båda kjolbärarna var nöjda och skulle prompt ha kjolen på, oavsett väder och övriga kläder. På den här tiden satte jag en lapp med namnet "Segel" på sådant som var hemsytt, från en ännu mer avlägsen tid då jag sydde olika slags påsar i spinnakerväv.

Det syns ganska tydligt vilken som är överdel och vilken som är underdel på den ursprungliga kjolen. Med hjälp av det nedre kantbandet klockades kjolen fint på överdelskjolen (vänster).

Förresten, hjälp mig någon! Jag ville såklart ha de två små bilderna bredvid varandra, och det ser de ut att vara i redigeringsläget. Varför hoppar de ändå ner och lägger sig under varandra?